Tänkte berätta lite om mig och hur jag kom i kontakt med fisket, från min synvinkel.
Det jag vill minnas är att både jag och brosan gärna följde med Pappa för att fiska, mestadels var det nätfiske och det var riktigt spännande att följa med ut i båten för att vittja näten, men det var inte bara nätfisket som Pappa höll på med, utan han gillade även att meta och spinnfiska. Vi campande en hel del när jag och bror var små. Tror faktiskt både jag, bror och pappa alltid hade ett krav och det var givetvis att platsen vi skulle campa på skulle hållas i närheten av vatten.

Som bilden visar här ovanför står husvagnen till höger i bild (Utanför bilden förståss), enkelt och nära till vatten, mitt ute i skogarna nånstans i Hofors där Korsnäs iallafall då ägde mark och vatten för just jakt och fiske. Korsnäs hade mycket stuguthyrning till dom anställda på 80-90talet, men ett ställe som värmer mig gott är Gysinge där fanns det 3 stugor som korsnäs hyrde ut, det var endast 5 minuters promenad ner till vattnet (Dalälven som jag vet nu på senare tid). Det var även där jag lyckades fånga min livs första abborre på kastspö, detta minns jag som om det vore igår, betet var en klassisk Mepps spinnare i storleken 4. Vi hade även en hink i båten som jag fick hjälp med att fylla för att lägga min abborre i, den kan inte vägt mer än ett par hekto, men jag var riktigt stolt över fångsten. Fick även en mindre mört på samma drag under fisketuren. Efter fisketuren så fick fisken följa med upp till stugan, jag funderade senare en stund varför fisken skiftade färg och blev ljusare, givetvis var det på grund av syrebrist, men inte lätt o förstå det i den åldern. Nåväl fisken dog och jag minns att jag blev riktigt ledsen, men en fin begravning fick den iallafall.

Här är en bild på mig och bror och givetvis ”den stora silvriga fisken”, minns inte riktigt vart den ligger, men någonstans mellan Gävle-Haparanda, ni känner säkert igen den om ni kört på E4:an i Norrland. Jag körde förbi den senast i våras, men minns i alla fall inte vart den står.

Här är också en liten rolig bild uppe i Finland där vi har stuga och jag försöker lära mig att ro, inte lätt när båten är upp och ner på torra land, men jag försökte lära mig!
Det var även runt den här tiden jag och familjen skulle till en affär som heter K-Kaupa(Påminner en hel del om dagens Ö&B) där skulle vi köpa drag inför fisket dagarna där på. Jag hittade en wobbler jag fastnade direkt för, den påminner om en Hi-Lo fast aningen mindre i storleken, med färgen röd\vit. Varför jag fastnade så hårt vid detta bete är lite oklart, men det fanns givetvis någonting i mig som sa att den skulle jag ha! Eftersom stugan är omringad av skog fanns det inte mycket att göra än att bråka med sina syskon, så mitt drag och min livliga fantasi blev till en början en favorit bland ”leksakerna” började leka med den, som senare även blev en vän! då jag tröttnat på att leka med både kottar och grenar.

Nåväl.. Dagarna därpå skulle vi ner till Torneälv för att prova fiska lite gädda, Pappa var den enda som fått en gädda kring 2kg, han hade bara hunnit testa gången intill strandkanten då gäddan nöp hans kopparfärgade vassdrag. En stund senare hade jag tröttnat och lekte med mitt drag i vassen, det var då det hände, på ett ögonblick kommer en av älvens gröna riddare modellen stor och sväljer mitt drag och klipper linan i samma sekund. Ledsen och förtvivlad blev jag minst sagt, medans man hör Mammas skrik ekar i hela lappland över att fisken måste minst varit en meter och viftar med händerna. Det var inte först vid det ögonblicket sista spiken blev slagen i kistan och jag ”förvandlades” till den inbitne gäddfiskaren som jag är idag!

Men åren går vidare, intresset för fisket försvinner, då man hittade på andra saker att pyssla med.

Senare i tiden då man blivit äldre och hamnade på ett företag så fanns det en arbetskamrat där som heter Jörgen Persson, det blev mycket prat om fiske från hans sida vid lunchbordet, vilket väckte upp intresset allt mer för mig igen dock så tog det någon månad innan jag började fiska.

2009 närmare bestämt kom fisket allt mer tillbaka för mig efter alldeles för många års uppehåll, jag bestämde mig en dag efter jobbet att nu ska jag banne mig till Gävlefiskredskap och handla på mig ett par set, slutade med en Daiwa rulle och ett 8ft spöt till gäddfisket, samt ett UL-set för abborrfisket, samt lite beten förståss. Jag blev så inbiten att jag började fiska princip varje ledig tid som fanns.

2010 Började jag förstå mig på ”Sportfiske” och det här med ”C&R” efter flertalet timmars surfande på olika fiskecommunitys. Vi köpte oss en mindre båt och placerade den på vårat smultronställe. (Detta reflekterar återigen barndomsminnen för vi campade även här med Mamma och Pappa och marken ägs även här av Korsnäs). Fisket levererade en del fina fiskar redan första året. Så fort jag och frun fick chansen så är det oftast där vi spenderade vår lediga tid.

2011 kom våran första dotter Isabell till världen. Givetvis tog jag mitt ansvar och matade henne med fiskeprylar för att väcka ett intresse bland dom färgglada kroklösa wobblersarna som jag lät henne leka och tugga på, med bra rutiner med lilla Isabell och självklart ska jag inte förglömma frun som gör mig relativt bortskämd, så fick man åter igen lite tid till fisket igen.

2012 Dotter nummer två kom till världen som planerat, närmare bestämt första maj.
Nu blev det återigen en dipp med tiden till fisket, men det fanns fortfarande möjligheter till och från även med det. Med liknande och förbättrade rutiner så gjorde även detta möjligt att få spendera lite extra tid till fisket.
Året 2012 flyttade vi även till Skutskär från Gävle, vilket ledde till att vi tog ett beslut att sälja våran likkista till båt, då vägen till smultronstället blev aningen för långt och fanns inget vatten i närheten som anpassades till den lilla plåtlådan till båt som det var.
Men senare under året så tog vi beslut om att köpa en större plast båt, Terhi Absia 410 med en 20hk motor, vilket vi är väldigt nöjda och glada för!

För att förglömma våran dotter Isabell så verkar detta med att få leka med beten vid ung ålder gett respons, varje gång jag kommer hem från en fisketur, så skiner hon lika mycket på mig som mina fiskeredskap som jag håller i när jag kliver innanför dörren! Kan vara ett bra tips så nästa generationen sportfiskare lever vidare!

Tack för att du tog dig tid av att läsa min lilla berättelse!