Har ni någonsin haft detta problem med att somna innan ett spännande fiskepass ? Hur som helst så ringde klockan 06:30 bara att kliva upp och göra iordning frukosten och lunch för denna dag på isen, 2st ost och skink baguetter och en termos choklad fick duga.

Allt är redan packat och klart för detta ismetes pass efter storgäddan, bara turen till sätra för att hämta Tommy som saknas. På plats så staplar en trött Tommy ut för dörren och in i varma bilen. Äntligen på gång till sjön väntar, solen hade inte börjat stiga ordentligt än, lovande.

Efter en resa på 4mil så är vi äntligen framme, packar ur bilen och börjar gå mot isen till våra förborrade hål. Denna gång körde vi på dött bete pga bristande på levande. Började sätta ut våra spön efter en vik kant som vi planerat. Då börjar detta väntande, gäller att ha bra tålamod när man ska ismeta.

Vi lutar oss tillbaka i stolarna och börjar pimpla lite för att driva tiden, solen börjar äntligen lysa upp lite. Medans man väntar på att det ska hugga så hinner man tänka ganska mycket och diskutera saker, nya idér kommer å går, det mesta börjar spåra ur som vanligt. Men då, Tommys spö fäller. Han försöker springa på denna blank is, men det är inte lätt. Väl framme vid spöt så gör han ett väl mothugg och den sitter, en kort kamp börjas och gäddan landas med ett hjälgrepp direkt ur hålet, 2kg unggädda.

Tommy skiner som solen, vi börjar planera en flytt av alla spön till nya hotspots, detta eviga borrande börjar. Tillslut så är alla hål klara och spöna utsatta, bara att vänta. Det verkade vara en lovande plats. Kroppen börjar bli rätt mör efter alla klantiga fall ner i isen.

Jag gick iväg till ett lite avsides hål och pimplade en stund, men tröttnade rätt fort. Påväg tillbaka mot Tommy så ser jag att ett spö fäller och det var min tur i ordningen. Jag kastar pimpelspöt och försöker börja springa, glider förbi Tommy som funderar vad jag håller på med, ser nog ut som bambi på hal is.  Väl vid spöt så vevar jag in lite och gör ett distinkt mothug, yes den är på. Nu blev det en fin fajt, kändes som en bra fisk. Fisken visar sej vid hålet och jag skriker åt Tommy i mitt lyckorus att hämta lipgripen, han kommer glidandes och landar fisken åt mej, foto och vägning 5kg, en riktigt fin fisk som fick simma tillbaka till sitt hem som alla andra.

Ett till plats byte utförs för att öka chanserna lite. Börjar nu skymma lite och det är långt mellan huggen, så vi väljer att packa ihop och åka hem efter en faktiskt lyckad och mycket trevlig dag för Team Suomela.

Lite offtopic.

När det blir sega dagar, långt mellan huggen, så kommer alltid tankarna på om man gör något fel! Är det fler som känner så eller är det bara vi?! Självklart så kan fiskarna inte vara hungrig och sugna hela tiden. Men detta är en sak man tänker på ofta. Även att det ska vara så svårt att somna när man ska iväg på ett äventyr ?

Kommentera gärna och skriv några rader om era tankar !

Väl mött // Johan..